Blogg

🌟Lucia🌟

I den mörkaste av tider då solen vänt sin rygg
och det enda som gav liv var is och snö
vandrade en flicka med ett ljus i sin hand
och med steg som bomull skred hon uppå land

Hon vandrade på natten vandrade på dan
längs kalla berg frusen äng och fjordar
hon vandrade i sanden över granris över sten
och med ljus som solen spred hon mjukt sitt sken

Över fjällen genom byar i klänning vit som frost
gled hon fram med ljuset stadigt i sin hand
Intill sängar intill vaggor nära hålor nära hjord
och med röst som sammet sjöng hon sina ord

Hon sjöng för rik och fattig bror syster gammal ung
hon sjöng för hjorten falken bergen haven
hon sjöng för varje våg varje vind varje sten
och med ton som honung hördes sången len

Hennes sång gav mörkret vingar och ersattes av ljus
hennes sång spred kärlek över hela världen
hennes sång gav själen läkning och tinade vår jord
och orden hennes ljuder högt från nord:

Let there be light
Let there be love
Let there be healing

Let there be light
Let there be love
Let there be healing

Let there be light
Let there be love
Let there be healing

🌟Lucia🌟 Läs mer »