När jag håller i yogaklasser avslutar jag alltid med en liten sång, som handlar om att önska alla det allra bästa tills vi ses igen. Idag fick jag lite feeling...

– till min man –   Du och din hand mot min rygg om mitt bröst dina fingrar som smeker värmer vill dina läppar som kysser tungan som hetsar pulsen...

Var du det barn som låg i min mage? Var är det barnet nu? Är det fortfarande du?   Var det din fot som sparka där inne? Var är den...

Jag har tänkt tvångstankar. Utfört tvångshandlingar. Upplevt stunder av ångest.   Tankar så mörka att jag velat hugga av mitt huvud. Handlingar så krävande att de tagit upp hela min...

Kroppen detta underverk med armar och ben fingrar och tår hjärta och lungor som jobbar utan att jag ber om det som tar mig dit jag vill går springer står...

Sommarsolståndet midsommarfrid du gamla du fria du magiska tid   Då älvorna dansar på ängen av guld och maskrosor strålar i vallmons huld   Och ekarna bäddar   sitt mjukaste...

Versen på bilden kommer från min favoritdikt ”The road not taken” med Robert Frost. Jag läser den då och då för att peppa mig själv att fortsätta lyssna på mitt...

Tvekat har du gjort tvivlat till ingen glädje det stal bara tid   Hatat har du gjort sårat ifrågasatt din kropp i varje strid   Undrat har du gjort frågat...

Vad vore hjorten med sin krona utan klövarna i jord? Vad vore eken med sin gren utan stammen djupt i rot?   Vad vore berget med sin topp utan plattformen...