Jag andas – jag är

Han ligger och vilar i farmors gamla soffa. Timme ut och timme in. Hans tunga kropp höjer sig sakta upp och ner i takt med andetagen och huvudet vilar tryggt mot nallens arm. Ingen tillstymmelse av dåligt samvete finns över hans varelse, inget \”Jag borde nog\” eller \”Kanske jag skulle\”. Han bara ligger där, han bara är, timme ut och timme in.

Jag har aldrig lyckats med det konsstycket, att bara vara i timmar. Jag har alltid något projekt igång i tanken, alltid något som jag vill göra, ska göra, borde göra. Jag är sällan totalt närvarande i bara en sak. När jag spelar pingis med barnen tänker jag på att det snart är dags att laga middag. När jag städar toaletten städar jag i tanken köket som jag ska städa därefter. När vi ska åka och bada har jag packat våra väskor i tanken dagen innan. Sådan är jag, har alltid varit; väldigt lugn utåt, full aktivitet inåt. Tänk så många jag lurat genom åren.

I mitt sinne brinner en eld, en eld som ger mig ständig kreativitet, ständig vilja och ständiga göranden. Elden är mitt starkaste element, den eld som enligt ayurveda kallas pitta. Jag är väldigt tacksam för den; den är mitt driv och leder mig till ständig utveckling. Men hade jag inte kunnat hålla den under kontroll, hälla vatten på den då och då hade jag tillhört de utbrända och utmattades skara.

Han ligger där i soffan, min älskade katt och läromästare. Vi är inte lika – han driven av jord och jag av eld. Ett har vi dock gemensamt: det långa, djupa andetaget. Precis som Leo tar jag till det långa, djupa andetaget många gånger varje dag. Vid pingisbordet för att göra mig mer närvarande, med trasan vid toastolen för att lugna ner mina göranden, under helgens bestyr för att lugna ner mina förväntningar.

De stunder elden brinner för mycket går jag ner till 2-4 andetag per minut, och elden blir då till den storlek där den gynnar mig och inte förgör. Där den ger mig liv och inte förstör. Där jag har kontrollen över min kropp och mitt sinne och där närvaron kan få vara total. Och i den stunden finns njutningen och vilan. Precis som när en katt vilar med huvudet mot en nallebjörn.