Nu i sommartid kan det vara lätt att klanka ner på kroppen; som om den inte duger; som om den inte är värd att visas i allt det sommarsköna.
Det finns ingen norm för hur en människa ska se ut. Hade det funnits det hade vi inte sett så olika ut. Universum älskar kreativ mångfald och det är i den vi har blivit födda.
Så älska dina tår, dina fötter, smalben, vader, knän och lår.
Älska dina höfter, ditt underliv, ändan, magen och hela ryggen.
Älska din bröstkorg, dina andetag, dina hjärtslag.
Älska dina axlar, dina armar, händer och fingrar.
Älska din nacke, din hals, huvud, ögon, kinder, panna, mun och näsa.
Älska dina tankar, dina känslor, dina ord som du säger tyst till dig själv och högt till andra.
Älska hela dig.
Världen är i stort behov av kärlek – och allting börjar med dig. Om du inte älskar dig själv kan du inte älska någon annan. Om du inte accepterar dig själv kan du inte acceptera någon annan. Så älska dig själv till fullkomlighet – inifrån och ut, utifrån och in – och vi får en mycket vackrare och kärleksfullare värld.
Världen längtar efter det. Längtar du?