Den natten då regnet orsakade stora översvämningar i Malmö flyttade en mus in i vårt hus. Ja, egentligen två, men den andra musen fick maken ut, medan den första valde att bo kvar. Vår katt har denna höst börjat med ofoget att bära in möss och fåglar genom kattluckan. Rödhakarna som han bär in dagtid har jag fått bära ut. Mössen som han bär in nattid har maken haft ett sjå att få ut; modiga möss är svårare att fånga än skräckslagna rödhakar.
Natten då regnet forsade ner kom katten först in med en mus. Musen ställde sig på bakbenen, utmanade katten och när maken kom sprang den och gömde sig. Katten gick då ut och hämtade en ny, vilken maken fick tag på och släppte ut. Och katten, som egentligen är en lat katt, gav upp jakten. Vi förstod snabbt att musen tagit sin tillflykt bakom kylskåpet och upp i godisskåpet; de små bruna spåren var lätta att följa. Maken satte dit en fälla med ost i. Musen tackade för osten, åt upp den och gömde sig. Maken satte dit en nöt istället. Musen tackade för nöten, åt upp den och gömde sig igen. Så höll det på i några veckor tills grannen kom med en bättre fälla. Erkännas skall att vi redan börjat känna empati för musen och dess smarthet. Den nya fällan gick hon inte på, utan valde att flytta, möjligtvis till vårt sovrum.
Jag kan inte annat än att känna glädje och beundran. Vilket smart, litet djur, mycket klokare och modigare än vad vi väljer att tro! Jag har till och med gett henne ett namn och funderar på att byta meddelande på vår telefonsvarare: \”Du har kommit hem till Andreas, Ulrika, David, Isak, Leo (katt) och Pebbles (mus). Vi kan inte svara just nu…\”.
Kattluckan är numera låst om nätterna. En mus i vårt hus räcker.