| I den mörkaste av tider dĂ„ solen vĂ€nt sin rygg och det enda som gav liv var is och snö vandrade en flicka med ett ljus i sin hand och med steg som bomull skred hon uppĂ„ land Hon vandrade pĂ„ natten vandrade pĂ„ dan lĂ€ngs kalla berg frusen Ă€ng och fjordar hon vandrade i sanden över granris över sten och med ljus som solen spred hon mjukt sitt sken Ăver fjĂ€llen genom byar i klĂ€nning vit som frost gled hon fram med ljuset stadigt i sin hand Intill sĂ€ngar intill vaggor nĂ€ra hĂ„lor nĂ€ra hjord och med röst som sammet sjöng hon sina ord Hon sjöng för rik och fattig bror syster gammal ung hon sjöng för hjorten falken bergen haven hon sjöng för varje vĂ„g varje vind varje sten och med ton som honung hördes sĂ„ngen len Hennes sĂ„ng gav mörkret vingar och ersattes av ljus hennes sĂ„ng spred kĂ€rlek över hela vĂ€rlden hennes sĂ„ng gav sjĂ€len lĂ€kning och tinade vĂ„r jord och orden hennes ljuder högt frĂ„n nord: Let there be light Let there be love Let there be healing Let there be light Let there be love Let there be healing Let there be light Let there be love Let there be healing |
| Â |
