I den mörkaste av tider då solen vänt sin rygg och det enda som gav liv var is och snö vandrade en flicka med ett ljus i sin hand och med steg som bomull skred hon uppå land Hon vandrade på natten vandrade på dan längs kalla berg frusen äng och fjordar hon vandrade i sanden över granris över sten och med ljus som solen spred hon mjukt sitt sken Över fjällen genom byar i klänning vit som frost gled hon fram med ljuset stadigt i sin hand Intill sängar intill vaggor nära hålor nära hjord och med röst som sammet sjöng hon sina ord Hon sjöng för rik och fattig bror syster gammal ung hon sjöng för hjorten falken bergen haven hon sjöng för varje våg varje vind varje sten och med ton som honung hördes sången len Hennes sång gav mörkret vingar och ersattes av ljus hennes sång spred kärlek över hela världen hennes sång gav själen läkning och tinade vår jord och orden hennes ljuder högt från nord: Let there be light Let there be love Let there be healing Let there be light Let there be love Let there be healing Let there be light Let there be love Let there be healing |