Återigen blir jag påmind. Varje människa bär på en historia, på hjärnspöken, sorger och smärtor. Jag ser dig. Du sitter så nära. Försöker gömma dig från det liv du lever. Det liv som är du. Jag ser att du har ont. I hjärtat, i hjärnan. Jag ser att någon gjort dig illa. Var det du själv? Eller någon annan? Vad var det som hände, som gav dig så stora sår? Nu sitter du här. Så nära. Och jag ser allt det mod som krävdes för att ta dig hit. Jag ser all den kärlek som finns inom dig, som längtar efter att få släppas ut. Jag ser din inre potential. När ska du börja se den själv? Livet är här och nu. Öppna dig för det som är här och nu. Det gamla kan inte skada dig längre. Öppna dig, läk dina sår och gör det i lugn och ro. Du är vacker, jag ser det. Du är vacker och jag är tacksam för att du har kommit hit.
Så vacker. Så nära. Sån ära.