The Light of > Blogg > Blogg

Månadens ord: HYDROTERAPI

Hydroterapi är en terapiform där du använder kallt eller varmt vatten för att behandla kropp och sinne, och det är något vi människor sysslat med i alla tider. Inom yogan kallas denna terapi för ishnaan och då är det alltid kallt vatten som gäller. Att duscha eller bada i kallt vatten har många vetenskapligt bevisade effekter. Kallt vatten sätter igång hjärnan, frisätter hormoner, stärker hjärtat, nervsystem och immunförsvar, gynnar lymfsystem, ger god sömn, återfuktar hud och hår, lindrar muskelsmärta och inflammation, ökar blodcirkulation och återhämtningsprocess, främjar avgiftning och viktnedgång med mera med mera. Och nu när vi går mot varmare tider kan vara rätta tiden att börja med det.
Om du vill torrborstar du kroppen först och smörjer in dig med en skön olja. Kliv sedan in i den kalla duschen och stanna i den så länge du kan. Håll dig lugn och andas långa, djupa andetag. När du känner dig nöjd kliver du ur och gnuggar dig varm och torr med en handduk.
Eller så tar du dig till havet eller sjön och bara hoppar i. ”Du är allt bra knasig du mamma” fick jag höra när jag tog mitt andra dopp i åtta-gradig värme förra helgen. Och jag svarade med blossande hud och ett leende på läpparna: ”Hellre knasig än tråkig.”

Månadens ord: PRÖVNING

Tidig morgon, hemmet vilar i mörker och stillheten hägrar. Jag tänder ett ljus och sätter mig ner för att meditera. Minuten senare hör jag hur det smäller i kattluckan och små tassar som har bråttom över golvet. En halv meter bakom mig stannar de och ett krossande, smaskande ljud hörs. Jag vänder mig om och ser vår katt slita sönder en död mus. Jag känner hur mitt hjärta börjar bulta, suckar för mig själv och reser mig motvilligt upp. Katten morrar åt mig, med den döda musen hängande i mungiporna, när jag med bestämda steg visar honom ut ur huset. Jag sätter mig ner, tar några djupa andetag och sjunker in i meditation igen. Några minuter senare smäller det i kattluckan. Små tassar närmar sig och stannar en meter ifrån, vid högen med golvlister, tumstockar, skruvar och byggpapp. Jag bestämmer mig för att inte titta – Jag mediterar ju! – men av ljudet att döma förstår jag vad som sker. Katten har tidigare under natten tagit in en annan mus, som lyckats gömma sig i högen med renoveringssaker. Nu är musen åter skådad och skära pip sprider sig i rummet när katten börjar jaga efter den och slå den brutalt med sin tass. Jag känner hjärtat bulta snabbare, värmen kommer och irritation och stress sprider sig ut i min kropp. Jag suckar, högt och irriterat, och får tag på en bred sopkvast och med ytterdörren på vid gavel sopar jag först ut musen i ett huj och sedan katten i ett annat. Jag hinner inte sätta mig ner förrän det smäller i kattluckan igen. Katten har återvänt och framför mina fötter släpper han ner samme mus, som nu är död. Med segerviss min stirrar han på mig och säger: ”Varsågod. Hantera det, om du kan”.

Min lille, söte katt representerar för mig så väl den tid vi nu lever i. Prövningarnas tid är här med stora prövningar som avlöser varandra på löpande band. Återhämtningen är knapp och andetagen bor korta uppe i bröstet. Med det ständiga informationsflödet är det svårt att stanna upp och få ett bredare perspektiv och så mycket lättare att dras med i känslosvallet, oron och hetsen. Men det hjälper ingen att jag oroar mig. Det hjälper ingen att jag gråter. Och det hjälper inte heller att jag reagerar på någon annans provocerande beteende; när jag i irritation sopade ut både mus och katt kom de båda tillbaka som en rekyl, den ene död, den andre levande. Jag kan aldrig hållas ansvarig för någon annans agerande – varken när det gäller störiga katter, nyckfulla virus eller despotiska män. Men jag kan hållas ansvarig för mitt eget reagerande och agerande. Det är upp till mig att hantera de känslor och tankar deras agerande väcker i mig. Och det är upp till mig att utifrån eftertanke och allas bästa fundera ut hur jag själv vill agera. För mig innebär det att hålla huvudet kallt och fötterna varma; att andas i magen, inte i bröstet, att bo i fotsulorna, inte i skallen.

Nu rotar vi oss och sänder ut så mycket kärlek vi kan till alla som behöver det.

Månadens ord: ME, MYSELF AND I

En pandemi har härjat i Världen de senaste två åren och som en följd av den har vi fyllts med nya insikter. Insikter om hur vi har levt våra liv, hur vi vill leva våra liv och vad som är viktigt i livet. Familjer och vänner verkar antingen ha kommit varandra närmre eller ha släppt kontakten helt; vi har alla på något sätt, självvalt eller inte, rensat bland de människor vi haft runt oss och kanske även känt in vem vi vill dela våra liv med. Vi har alla insett vikten av relationer. 

En insikt som växt sig stark i mig är vikten av relationen till mig själv – Me, Myself and I – och det kan ju låta lite egotrippat. Men den relationen handlar inte om att uppfatta och hävda mig själv som störst, bäst och vackrast, utan istället i all sin enkelhet verkligen älska den jag är. För, den enda människa jag behöver stå ut med i hela mitt liv är JAG. Alla andra kan jag säga Hejdå till eller välja att hålla ute i periferin. Men till mig själv kan jag inte säga Hejdå, för denna enda människa blir jag inte av med förrän jag själv är kroppsligt död. Till mig själv måste jag istället ständigt säga Hej, om och om igen, och försöka acceptera och älska mig själv med alla mina fel och brister, i all min perfekta imperfektion. Jag har fått EN kropp att bo i, så jag kan lika bra tycka om den; mata den med det bästa, röra den så som den mår bra av, älska den trots sina celluliter, gråa hår, skador och smärtor. Jag har fått EN hjärna att navigera utifrån, så jag kan lika bra tycka om den; erkänna både mina negativa och positiva tankar, min ilska likväl som glädje, min dåliga syn likväl som min vassa hörsel. Och jag har fått ETT hjärta att ledas av, så jag kan lika bra tycka om det; lyssna och försöka följa och be om dess förlåtelse när jag fegar ur. 

Livet är inte lätt, inte relationer heller, men med gott mod och en god intention klarar vi av dem båda. Dela ditt liv med andra, men glöm aldrig att bjuda upp dig själv till den vackraste dansen.  

Månadens ord: TRYGGHET

De senaste två åren har varit väldigt speciella. För mig har de innehållit en pandemi som omkullkastat min vardag och begränsat min frihet, ett avslöjande om Yogi Bhajan (mästaren inom kundaliniyoga som visat sig vara en manipulativ sexist) som fått mig att ifrågasätta min egen yoga och ett ordentligt diskbråck som hårt prövat min kropp. Det jag känt som tryggt, som något jag vet och kan, har fallit som klädesplagg från kroppen tills jag slutligen stod naken kvar.

2022 kom med nya restriktioner och ännu en gång kände jag mig matt och frustrerad; det är svårt att ha en yogastudio när förutsättningarna hela tiden försämras. Återigen kom tankarna på att ge upp, men då det inte är min melodi fick jag göra det jag behövt göra flera gånger under de senaste två åren – hitta in till min inre trygghet.
Yttre trygghet, den vi får från andra människor, arbetsplatser och samhälle, är inte tillräcklig; det har pandemin tydligt lärt oss. För samhället förändras ständigt, mästare visar sig vara falska, människor vi älskar försvinner och hem raseras. Yttre trygghet är som ett träplank i vinden, som skakar och slår ju mer det blåser, som slits sönder i bitar eller rycks upp och dras med i orkanen. Inre trygghet däremot dras inte med, för den bor inuti oss och vi bär med den vart vi än går.

Inom Gudinneyogan finns en övning som heter Hestia (se nedan). Hestia betyder härd eller eldstad och i den grekiska mytologin var Hestia hemmets främsta gudinna och beskydderska. I gudasagorna valde hon att stå åt sidan och hålla sig utanför de många gräl och intriger som de andra gudarna ägnade sig åt. Istället skötte hon den heliga eld som alltid brann på Olympen, vakade över människors hem och höll deras eldstäder vid liv – för värme, trygghet och beskydd.

För att känna inre trygghet är det den elden som jag behöver hålla vid liv. Vända mig bort från rädslor och tumult, från konflikter och lögner, såsom Hestia. Inuti mig finns ingen orkan, bara lugn. Inuti mig finns inget hat, bara kärlek. I de stunder jag är i full kontakt med min inre trygghet hör jag rösten som viskar: ”Välkommen hem, kära du. Välkommen hem.” Och allting är stilla.

Övningen HESTIA: Sitt i en bekväm position med ena handen på bröstet och den andra handen nedanför naveln. Slappna av i kroppen, i ansiktet, i käkarna, släpp ner axlarna och sjunk in i dig själv. Följ kravlöst ditt andetag i kroppen och var medveten om varje inandning, varje utandning och varje paus däremellan. Känn hjärtats slag, din egen rytm, pulsera i kroppen. Känn värmen från dina handflator in i kroppen och värmen från din kropp in i handflatorna. Under dina händer har du din egen eld, din egen kraft, din egen, inre trygghet. Öppna dörren till dig själv. Kom hem.
gudinneövninghestia

Månadens ord: FULLMÅNECEREMONI

Nu är det jul igen och ett nytt år väntar runt hörnet, i sällskap med årets sista fullmåne (19/12) och ett Vintersolstånd (21/12). Både fullmåne och Vintersolstånd står för utrensning, reflektion, förlåtelse och förnyelse. Har du något du vill släppa taget om, förlåta eller förändra är det nu du ska göra det. Fullmåneceremonin här nedan är ett sätt att göra det på.

Decembers fullmåne kallas för De långa nätternas måne och astrologiskt befinner den sig i Tvillingarnas stjärntecken. Tvillingfullmånen uppmuntrar oss extra mycket att släppa allt tungt, lyssna djupt inåt och vara mer lyhörda för nya idéer och vyer. Fullmånens energi sägs hålla i sig i tre dagar och just denna fullmåne är som starkast på söndag kl 05:37:38. Ett tips är att göra Fullmåneceremonin på lördag eller söndag, och på tisdag när det är Vintersolstånd eldar du upp pappret och formulerar i dig själv allt du önskar av kommande år. Det är väldigt läkande och skönt för både kropp, sinne och själ att medvetet rensa ut gammal skit. När skiten är borta kan dina önskningar gå i uppfyllelse.

Fullmåneceremoni: Sätt dig i stillhet, tänd ett ljus och ta fem långa, djupa andetag. Skriv sedan ner allt som tynger dig och som du vill rensa ut, till exempel en dålig vana, negativa tankar eller irritationsmoment. Du kan också skriva ner namnen på personer som gjort dig arg, ledsen, upprörd eller traumatiserad. Föreställ dig sedan hur mycket bättre ditt liv skulle vara om du vågade släppa taget om allt du skrivit ner och förlåta dem som gjort dig illa. När allt är skrivet läser du upp orden högt för dig själv och går sedan in i förlåtelse. Börja med orden ”Jag förlåter…” och förlåt sedan varje vana, tanke, irritationsmoment och person som du skrivit ner. Och framförallt – förlåt dig själv för att du burit på allt detta. Stanna kvar i stillhet med slutna ögon, andas djupt och känn hur negativiteten rinner av dig. Känn dig fri och lätt i hjärtat.

Månadens ord: SINNENA



Enligt yogiskt tänk består ditt sinne av tre olika delar: det negativa, det positiva och det neutrala. Dessa tre sinnen representerar din tankeprocess och först hamnar dina tankar i det negativa sinnet. Det negativa sinnet kan liknas vid det röda ljuset i en trafiksignal. Det är det som skyddar dig, som ser faror och risker i allt, som avväger och beräknar varje situation för att du ska vara så trygg som möjligt. Detta sinne säger ”Stopp! Se upp! Det kan vara farligt!” Det negativa sinnet ger dig möjlighet att sätta tydliga gränser och bättre avgöra vad som är bäst för dig. Vid obalans i detta sinne ser du bara det negativa och farliga i allt. Dina tankar fastnar i det negativa – du blir överbeskyddande mot dig själv – och kommer inte vidare till…
 
… det positiva sinnet som kan liknas vid det gröna ljuset i en trafiksignal. Det är det som ger dig möjlighet att gå bortom det negativa sinnets förmaningar och se det positiva i allt och alla. Detta sinne säger ”Gå! Gör det! Kasta dig ut! Det positiva sinnet ger dig möjlighet att våga ta dig an livet med glädje och kraft. Vid obalans i detta sinne är antingen det positiva sinnet helt blockerat (det negativa har tagit över och du är rädd för din egen kraft) eller är så starkt att du inte ser faror i någonting. Du lyssnar på ingen, utan kör på enligt egna regler som bara gynnar dig själv, och kommer inte vidare till…
 
… det neutrala sinnet som kan liknas vid det orange ljuset i en trafiksignal. Det är det som tar dig förbi det negativa och positiva och för dina tankar till en mer neutral plats, det vill säga ditt hjärta. Detta sinne säger ”Vänta. Observera. Acceptera. Agera.” Genom att ta ett mentalt kliv tillbaka kan du se och observera alla dina tankar, utan att gå in i själva konflikten som uppstår när alla tankar korsar hit och dit i huvudet. När du sett och observerat väljer du att acceptera dina tankar (även de som är fyllda med skam, skuld och sorg) och sänder dem en massa kärlek. Genom att sända kärlek kan du stanna kvar i det neutrala sinnet – i ditt hjärta – och agera utifrån det. Dina beslut blir då förankrade i kärlek och sanning och din väg i livet tydligare.
 
Vill du ha tips på hur du kan aktivera något av dessa sinnen? Hör av dig.

Månadens ord: SKÖNHET


Har du sett hur vacker en trygg människa är? Har du sett hur vacker en avslappnad människa är? Har du sett hur vacker en tillitsfull människa är?
 
Jag har sett det, och jag ser det varje gång jag gör yoga med andra. Ögonen som sluts, axlarna som sjunker ner, ansiktet som slätas ut. Pannan. Tinningarna. Ögonbrynen. Käkarna. Läpparna. De röda rosorna som blommar på kinderna. Hjärtat som slår lugnt. Andetagen som flödar långsamt. Sinnet som tystnat och kroppen som fyllts med tro på sig själv.
 
Det finns något så sensuellt i en trygg människa. Något så vackert, så öppet, så tillåtande, så naturligt. Ingen storm, inget regn, inga blixtrar kan rubba. Inga tankar, inga känslor, inga ord kan förstöra. Ingen situation, ingen händelse, inget trauma kan förgöra. Den trygga människan bara är, totalt avslappnad i tillit och tro på sig själv.
 
Den skönheten är så vacker. Och jag blir kär varje gång.

Månadens ord: GÅVAN

Vet du om att du bär på en gåva? En gåva som du fick när du föddes och förlorar när du dör. En gåva som är en fantastisk skatt när du är medveten om hur du ska använda den. Ditt andetag.

Under ett dygn tar du ungefär 20 000 andetag och andetaget är av central betydelse för din hälsa. Om du minskar hastigheten på dina andetag ökar ditt välmående. Genom att andas långsammare släpper du stress och spänningar, tar kontroll över tankar och känslor och blir mer medveten om både kropp och sinne. Enligt yogiskt tänk andas du inte bara in syre utan även prana, det vill säga livskraft. När du andas in fylls ditt energisystem med prana och med hjälp av yogans andningstekniker och fysiska övningar kanaliseras prana – livskraften – på ett balanserat sätt.

Andetaget är inte bara livgivande för din kropp och ditt sinne, utan även för din själ. Det är med andetaget som du kan få kontakt med själen – din ande. Andetaget håller tag om anden och ju djupare och lugnare ditt andetag är desto mer kan du känna din ande; du hör vad den viskar, ser vägen den visar och fylls av själens mod, ljus, visdom och kärlek.

Enligt yogiskt tänk föds vi med ett visst antal andetag. När de andetagen är slut dör kroppen och själen vandrar vidare. Om vi stressar oss igenom livet med ”andan i halsen” tar livet fort slut.  Så var rädd om ditt andetag. Andas långsamt genom näsan och långt ner i magen; för andetaget är en gåva. 

Månadens ord: PENSIONSFÖRSÄKRING

På sistone har jag funderat en hel del på varför jag gör det – ägnar så många timmar varje vecka åt att göra yoga – och härom morgonen dök ordet upp som fick polletten att trilla ner. Pensionsförsäkring.

Jag vill kunna vakna på morgonen utan att känna mig vingabruten och slö. Jag vill kunna resa mig ur soffan på kvällen utan att göra ”gammelljud” (att man stönar till av ansträngning). Jag vill kunna ha ett aktivt sexliv och inte hindras av klimakteriebesvär. Jag vill kunna klättra i träd med mina barnbarn. Jag vill kunna kliva upp på en köksstege utan att vara rädd för att tappa balansen när jag är 70. Jag vill kunna skruva av hårda lock från glasburkar när jag är 80. Jag vill kunna skratta högt och hjärtligt och känna att livet är värt att leva när jag är 90, om jag nu lever så länge. Och den dag jag sluter mina ögon för gott vill jag kunna säga till mig själv att jag verkligen levt så medvetet jag kan, att jag verkligen har älskat och att jag ångrar ingenting.    

Det är därför jag gör det – djupandas så ofta jag kan, sitter i stillhet och känner in, böjer bakåt och framåt, åt vänster och höger – för att jag vill leva ett gott liv även när jag är äldre. Och den försäkringen kostar inga pengar, bara tid och lusten att vara med mig själv. Sat Nam.  

Månadens ord: MEDVETENHET

I 14 år har yoga varit en viktig del av mitt liv. Nästan dagligen har jag suttit i easy pose, djupandats, tittat in i mig själv och njutit, skrattat, gråtit och även suckat av tristess. För stunden på mattan känns inte alltid som guld och gröna skogar, MEN den tar mig någonstans. Yogan hjälper mig att se djupare inåt, öka förståelsen för mig själv, för andra och se min väg framåt.
Det är dock inte enbart stunden på mattan som är yoga för mig, utan yoga finns i allt. Att känna vattenstrålarna mot huden när jag duschar, lyssna lyhört när mina barn talar, klappa min katt och känna hans päls under handen, njuta av maten jag äter, kyssa min man och verkligen bara vara i den kyssen och de läpparna. Mitt liv känns så mycket rikare när jag är närvarande i det jag gör, det jag säger och i den jag är. Min vardag blir så mycket mer spännande när jag upplever allt till fullo. Att kunna lägga foten bakom nacken, stå perfekt i triangeln eller meditera i timmar har aldrig varit mitt mål. Prestation och perfektion har aldrig varit intressant, utan det intressanta är det subtila, det finstilta som bor i mig själv och i min vardag; det som jag missar när jag inte tar mig tid till stillhet och medvetenhet.
Andetag kommer och går, så gör också våra dagar. Liv försvinner, utan att ha levts. Varför inte börja denna sommar med att vara mer medveten i stunden? Nästa gång du duschar – tvåla in dig med omsorg och verkligen känn din hud under dina händer. Nästa gång du äter ett hallon – se, lukta, smaka, upplev de små kärnorna och den söta smaken i munnen. Nästa gång dina läppar möter någon annans – ge dig hän, njut, kyss som om det vore livet – för det är det ju ;).
En vacker sommar ligger framför våra fötter. Låt oss uppleva den, njuta av den, smaka, känna, lyssna, se. Låt oss sprudla i somrig medvetenhet.