Var du det barn som låg i min mage?
Var är det barnet nu?
Är det fortfarande du?
Var det din fot som sparka där inne?
Var är den foten nu?
Är den fortfarande du?
Var det din hand som höll om min tumme?
Var är den handen nu?
Är den fortfarande du?
Vad hände med barnet med foten med handen?
Vad hände med livet som grodde i mig?
Dagarna skynda som klockan på väggen
Åren sprang och du blev till dig.
Sån ära att bära sån ära så nära
Att resa bredvid som ett ankare ner
Sån ära att hylla sån ära att fylla
Din kropp med kärlek ditt sinne med mer.
Din fot är nu större och handen grövre
Än mina någonsin kommer och kan
Din famn den rymmer mig och flera
Det barn som var du är nu en man.
Jag älskar dig så och stoltheten växer
När de visaste orden är dina jag hör
Jag älskar dig så och ögonen fröjdas
När du dansar och sjunger i akter och för.
Så sjung, mitt hjärta, sjung dina sånger
Högre och högre i motgång i vind
Jag håller jag hyllar min kärlek är evig
Jag kysser ömt din skäggiga kind.