Idag är det exakt åtta år sedan jag höll min första yogaklass i Svedala i egen regi. Salen var full, alla tittade nyfiket på mig och jag var så nervös så jag höll på att kräka. Efteråt kände jag mig euforisk, och där och då bestämde jag mig för att ge detta nya yrke tio år.
Jag hade nyss sagt upp mig från ett jobb jag tyckte mycket om, skulle fortsätta där som timanställd en dag i veckan; resten av tiden skulle vikas åt yogaklasser och skrivande. Alla sa åt mig att jag var så modig, att det var så häftigt att jag vågade satsa. Själv kände jag att jag inte hade något val; det var någon som sparkade mig i ryggen hela tiden och som viskade högre och högre: Just do it. Så jag gjorde det.
Åtta år senare går jag in i en höst med välfyllda yogaklasser. Åtta år senare har jag gett ut tre böcker och är en god bit på väg i skrivandet av ett spännande romanmanus. Åtta år senare känner jag varje dag tacksamhet för alla de lojala kunder som fortfarande väljer att yoga med mig. Åtta år senare sänder jag dagligen ett stort tack till min man som stöttar mig i mina drömmar. För att drömma är lätt – jag är bra på det – att leva drömmarna är svårare. Så många gånger som jag tvivlat, varit ledsen, haft ont i magen för att saker inte gått så fort som jag vill. Och just i en sådan stund, när oduglighetskänslan var extra stark, hörde jag de tre orden: tid, tillit, tålamod. De är mina ledord, mina tre T, och de har gett mig mycket lugn på vägen.
Åtta år har gått, två år är kvar, sedan har jag gjort mina tio år som yogalärare. När den dagen kommer ska jag sätta mig ner och verkligen analysera och utvärdera mina tio år. Vad har de gett? Vad har jag fått? Vad har jag kunnat ge andra? Har jag lyckats med mina ambitioner – att hålla yoga för många och skriva ord som berör? Och om svaret blir Ja på sista frågan lär jag väl fortsätta i tio år till; varför sluta med något som långt, långt in i själen känns så bra? ❤️❤️❤️