Jag läser i boken Närmare något av den danske yogaläraren Simon Krohn: \”En av de stora insikter som växer fram ur en seriös yogapraktik är att ens personliga styrka inte beror på hur man mår. Den beror i långt högre grad på ens förmåga att acceptera hur man mår.\”
Det är så sant att jag ryser, och jag minns hur det var när jag i yngre år gick runt och oroade mig för att spänningshuvudvärken skulle komma. Särskilt när jag skulle hitta på något roligt: \”Snälla, snälla, låt inte huvudvärken komma idag!\” Och vad tror du hände? Jo, jag fick huvudvärk. Nu, 15 år senare, har jag fortfarande huvudvärk då och då, men den stora skillnaden är att jag idag accepterar den. Accepterar och säger till mig själv: \”Den är inte farlig, det gör inget att den är närvarande, den kommer att försvinna, bara fortsätt andas och ta dig igenom.\” Och då blir den mildare, ibland till och med försvinner.
Det är ingen som sagt att det är lätt att vara människa. Vi har alla våra saker att ta oss igenom. Våra relationer. Våra sjukdomar. Våra tillkortakommanden. Vårt mörker. Att ha acceptansen som en nära vän genom livet underlättar mycket. Vi kan inte styra allt som händer. Vi kan inte påverka allt som sker. Men vi kan acceptera det som är just nu.
Acceptera just nu att terrorhot existerar, acceptera just nu att ditt barn har ett drogberoende, acceptera just nu att elak cancer sprider sig i din kropp, acceptera just nu att inget blivit som du tänkt eller planerat. Acceptera det som är, se det som finns och se även om det är något du kan göra åt det. Kanske du behöver agera, kanske du behöver sitta stilla, kanske du bara behöver andas. Acceptera, andas och låt den oro du känner rinna iväg, som regnvatten rinner ner i en dagvattenbrunn.