Varmt välkommen…

… att titta runt en stund. Andas och fyll dig själv med lugn och närvaro. Livet är nu, inte då, inte sen, och du är den viktigaste personen i ditt liv.

Vill du läsa lite till, om allt mellan himmel och jord, hittar du här nedan min BLOGG.

buddha mudra

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Varmt välkommen…

Låt hela du njuta av sommaren!

Nu i sommartid kan det vara lätt att klanka ner på kroppen; som om den inte duger; som om den inte är värd att visas i allt det sommarsköna.

Det finns ingen norm för hur en människa ska se ut. Hade det funnits det hade vi inte sett så olika ut. Universum älskar kreativ mångfald och det är i den vi har blivit födda.

Så älska dina tår, dina fötter, smalben, vader, knän och lår.

Älska dina höfter, ditt underliv, ändan, magen och hela ryggen.

Älska din bröstkorg, dina andetag, dina hjärtslag.

Älska dina axlar, dina armar, händer och fingrar.

Älska din nacke, din hals, huvud, ögon, kinder, panna, mun och näsa.

Älska dina tankar, dina känslor, dina ord som du säger tyst till dig själv och högt till andra.

Älska hela dig.

Världen är i stort behov av kärlek – och allting börjar med dig. Om du inte älskar dig själv kan du inte älska någon annan. Om du inte accepterar dig själv kan du inte acceptera någon annan. Så älska dig själv till fullkomlighet – inifrån och ut, utifrån och in – och vi får en mycket vackrare och kärleksfullare värld.

Världen längtar efter det. Längtar du?

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Acceptera nuet

Jag läser i boken Närmare något av den danske yogaläraren Simon Krohn: ”En av de stora insikter som växer fram ur en seriös yogapraktik är att ens personliga styrka inte beror på hur man mår. Den beror i långt högre grad på ens förmåga att acceptera hur man mår.”

Det är så sant att jag ryser, och jag minns hur det var när jag i yngre år gick runt och oroade mig för att spänningshuvudvärken skulle komma. Särskilt när jag skulle hitta på något roligt: ”Snälla, snälla, låt inte huvudvärken komma idag!” Och vad tror du hände? Jo, jag fick huvudvärk. Nu, 15 år senare, har jag fortfarande huvudvärk då och då, men den stora skillnaden är att jag idag accepterar den. Accepterar och säger till mig själv: ”Den är inte farlig, det gör inget att den är närvarande, den kommer att försvinna, bara fortsätt andas och ta dig igenom.” Och då blir den mildare, ibland till och med försvinner.

Det är ingen som sagt att det är lätt att vara människa. Vi har alla våra saker att ta oss igenom. Våra relationer. Våra sjukdomar. Våra tillkortakommanden. Vårt mörker. Att ha acceptansen som en nära vän genom livet underlättar mycket. Vi kan inte styra allt som händer. Vi kan inte påverka allt som sker. Men vi kan acceptera det som är just nu.

Acceptera just nu att terrorhot existerar, acceptera just nu att ditt barn har ett drogberoende, acceptera just nu att elak cancer sprider sig i din kropp, acceptera just nu att inget blivit som du tänkt eller planerat. Acceptera det som är, se det som finns och se även om det är något du kan göra åt det. Kanske du behöver agera, kanske du behöver sitta stilla, kanske du bara behöver andas. Acceptera, andas och låt den oro du känner rinna iväg, som regnvatten rinner ner i en dagvattenbrunn.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

I maskrosornas tid

Jag längtar till maskrosornas tid. Till att få känna Moder Jord vibrera mjukt och höra henne säga: ”Du är trygg. Du är trygg här hos mig”. Att få låta hennes ord värma och bara sjunka djupare ner bland maskrosor och rötter. Sakta ska jag sprida mina armar och ben och vända handflatorna upp mot Himlen. Andas in och fyllas med naturens läkande krafter. Andas ut och tömmas på min vardags stress och spänningar. Som en länk mellan Jord och Himmel är människan, denna ljusvarelse med lika mycket behov av aktivitet som vila. Bland maskrosorna finns min vila. Bland tusenskönor, gråsuggor och mossa. Så lätt att leva. Så lätt att dö.
Nöjd i varje liten cell i kroppen. nöjd

Så finn ditt livgivande andetag!

Ligg på rygg utan kudde. Låt fötterna falla isär, vänd handflatorna uppåt och känn efter att nacken är rak (dra in hakan lätt mot bröstet). Andas in genom näsan, pressa magen uppåt och fyll hela bröstkorgen med luft. Andas ut genom näsan, låt bröstet sjunka ner och pressa ut den sista luften i lungorna genom att dra in magen. Genom denna djupandning får diafragman möjlighet att arbeta optimalt så att andetaget utnyttjas maximalt. Det gör dig lugn och avslappnad, motverkar stress och spänningar, ger kraft och energi och minskar oro och rädsla.

Ge dig själv liv

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Yoga ger mod

När jag var liten läste pappa Bröderna Lejonhjärta för mig, och jag älskade det kapitlet där Jonatan berättar för Skorpan att ”ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort”. Jag drömde om de orden i flera år, de inspirerade mig; för jag ville vara som Jonatan, och göra skillnad. Prinsessor och rosa tyllklänningar har aldrig tilltalat mig, men att sväva som Peter Pan, ta från de rika och ge till de fattiga som Robin Hood eller stå på indianernas sida som Zeb Macahan, det tilltalade. Deras längtan att få hjälpa, att göra rätt, stå på de godas sida no matter what – en sådan människa ville jag också bli.

Men hur finner du det modet? Modet att våga hjälpa andra, att stå på de svagas sida även när du är den sista som gör det, modet att våga säga din åsikt och stå för den, modet att gå din väg även då andra tycker att du ska stanna?

Efter åtta år med kundaliniyoga känner jag att yogan gett mig mycket mod, mod jag inte innan haft. För varje dag jag andas medvetet, mediterar och gör mina asanas blir modet starkare och starkare. Inte det modet som får mig att hoppa bungy jump (jag är höjdrädd) eller modet att hålla en liten mus i handen (ni skulle hört mig i morse när en mus sprang över köksgolvet), utan det mod som gör att jag vågar leva det liv jag vill leva. Som får mig att våga välja mina livsuppgifter, vänner och vardag med omsorg. Som får mig att säga Ja till mig själv, även då det innebär ett Nej till andra. Som får mig att hjälpa de som behöver hjälp, säga orden som krävs, rädda det som räddas bör, älska den som ingen annan älskar. Precis som Jonatan Lejonhjärta och Zeb Macahan.Zeb

Jag är modig. Åtminstone de flesta dagar. Och de dagar modet börjar svika får jag påminna mig själv, säga de yogiska orden: ”It’s not life that matters, it’s the courage that you bring into it”. För utan mod är jag bara en liten lort.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bakom varje tanke finns en tystnad – i den tystnaden finns du

Att uppnå tystnad när vi mediterar är alldeles fantastiskt; när hjärnan slutar ”prata” och allting blir magiskt tyst inuti. Det är då vi kan höra den – sanningen – för bakom varje tanke finns en tystnad, och i den tystnaden finns du; ditt sanna jag, dina sanna drömmar, din sanna väg i livet. Det är därför vi mediterar – för att stilla tankarna, hitta tystnaden och lyssna till oss själva.

Men hur stillar vi tankarna? Hur når vi in till tystnaden?

Hjärnan är ett organ, som bland annat är till för att producera tankar. Det sägs att varje gång vi blinkar tänker vi tusen tankar; en del av dem plockar vi upp i det medvetna, resten hamnar i det undermedvetna. De medvetna tankarna är som vita moln på en blå himmel. Ibland kommer de svävande en och en i sakta mak, och vi kan ta itu med en tanke i taget. Ibland hopar sig molnen, blir till gråtunga regnmoln och tar över hela himlen och tankeverksamheten.

När vi mediterar vill vi uppnå en blå himmel, utan distraktionsmoment varken utifrån eller inifrån. Det är därför vi inom kundaliniyogan har många fokuspunkter när vi mediterar; vi sitter på ett visst sätt, håller händerna på ett visst sätt, fokuserar blicken på ett visst sätt och tänker/sjunger på ett visst sätt, för att stänga ute tankarna och fokusera enbart på meditationen.

Men ibland kommer de där molnen ändå, vita, gråa eller svarta. Ibland glider de bara tyst förbi, men ibland är de envisa och vill inte ge sig av. Då brukar jag låtsas att jag blåser på dem, ger dem lite fart, så att de kan fara iväg och jag kan få nå in till stillheten.

För det är där den bor – min sanna essens. Bakom tanken, i tystnaden. ”Hej, Ulrika!”, säger jag då. ”Vad trevligt att få träffa dig igen!”

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Du är vacker!

Återigen blir jag påmind. Varje människa bär på en historia, på hjärnspöken, sorger och smärtor. Jag ser dig. Du sitter så nära. Försöker gömma dig från det liv du lever. Det liv som är du. Jag ser att du har ont. I hjärtat, i hjärnan. Jag ser att någon gjort dig illa. Var det du själv? Eller någon annan? Vad var det som hände, som gav dig så stora sår? Nu sitter du här. Så nära. Och jag ser allt det mod som krävdes för att ta dig hit. Jag ser all den kärlek som finns inom dig, som längtar efter att få släppas ut. Jag ser din inre potential. När ska du börja se den själv? Livet är här och nu. Öppna dig för det som är här och nu. Det gamla kan inte skada dig längre. Öppna dig, läk dina sår och gör det i lugn och ro. Du är vacker, jag ser det. Du är vacker och jag är tacksam för att du har kommit hit.

Så vacker. Så nära. Sån ära.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Du är vacker!

Älskade pappa

Idag är det ett halvår sedan du dog. Jag tänker på dig varje dag, känner dina dofter, dina ådriga händer mot min mjuka kind, din viskande röst i mitt öra. Jag är tacksam för att jag fått vara i din närhet under så många år, tacksam för allt du gett vidare till mig, tacksam för elefanten du sände i din tjänst. Men framförallt är jag tacksam för att jag är din dotter. Knuts dotter. I evig kärlek <3

Knut o Ulrika höst

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Älskade pappa

Lyssna på hjärtats röst

Vet du om att det bor en apa i din hjärna? En apa som ständigt tjattrar, spyr ut halvtokiga tankar och halvdana sanningar. Denna apa kallas The monkey mind och så länge du ger den energi, i form av att du tror på den, kommer den att fortsätta styra ditt liv och fylla dig med negativitet och stress. Men det finns ett sätt att få tyst på den – nämligen att sluta lyssna.

”Lead with your heart not your head” är ett välkänt citat inom kundaliniyoga. Du ska leda ditt liv utifrån de handlingar hjärtat säger är de rätta. Leva med de människor som hjärtat har godkänt. För att veta vilka handlingar och människor som är rätt måste du lyssna på ditt hjärta. Hjärtat är sammankopplat med din själ – hjärtat och själens röst är densamma – och när den talar berättar den dina sanningar; vem du är och vilken väg du ska välja för att uppnå glädje och lycka.

För att sluta lyssna på The monkey mind behöver du ta ett steg tillbaka varje gång apan tjattrar, säga till den att jag inte lyssnar på dig och sedan börja fokusera på ditt andetag. Andas långa, djupa andetag och ju djupare du andas, ju tystare du är, desto lättare hör du hjärtats röst. Och när du hör den, lyssna uppmärksamt utan rädsla, utan att döma och fatta sedan dina beslut. Det finns ingen viktigare röst än den – när du talar till du.

Så, varje gång du känner att apan styr ditt liv, varje gång du känner dig vilse och villrådig:
Ta ett steg tillbaka
Sätt munkavel på apan
Andas
Lyssna
Och lev

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Lyssna på hjärtats röst

Nere i brunnen

Med hjärnskakning och en släng av influensa har jag mått så här i några dagar…

I dunklet av natten ser jag att hon sover och jag tassar ut barfota med sökande ögon. Var är den, min flyktort, min plats för vila? På gårdens mitt, upplyst av stjärnorna, ser jag den, sätter mig på dess kant och hoppar i. Ett stort plask hörs och hela jag sköljs över av det svala brunnsvattnet. Jag lägger mig på rygg, flyter på den mörka vattenytan medan jag kikar uppåt och skådar in i Karlavagnen och de Tre vise männen.

Så står hon där, plötsligt, jag som var så tyst! Jag ser hur hon hytter med fingret, hon med sin eviga ihärdighet och otålighet. Jag hör hennes röst, hur hon ropar mitt namn och skymmer himlen av stjärnor. ”Ulrika, jag vet att du är där! Det är ingen idé att du gömmer dig. Kom upp! Kom upp och gör det du ska!”. Jag simmar in mot brunnens vägg, försöker smälta in och bli ett med de gråa tegelstenarna. Förgäves. Hennes röst dånar ner i brunnen och ekar längs väggarna. Fröken Samvete. ”Hörre du, det är ingen annan som gör ditt jobb! Familjen, företaget, allt faller med dig. Kom upp nu! Du har en bok att skriva, om inte två. Var inte så jädrans lat!”.

Lat, tänker jag. Hon skulle bara veta. Hur det snurrar i mitt huvud, hur kroppen värker, hur hjärtat jobbar i hundranittio. ”Jag kan inte komma upp”, ropar jag i ett försök att rättfärdiga min plats. ”Jag kan hjälpa dig, gå ingenstans!”. Som om jag skulle, tänker jag och ser henne försvinna. Strax är hon tillbaka med ett metspö. Hon firar ner linan i brunnen och ropar: ”Jag har tagit bort kroken, bara ta tag så drar jag upp dig!”.

Jag känner hur linan sveper mot mitt hår, känner hur hela mitt inre skriker nej, och ropar det högsta jag kan: ”Jag vill inte! Jag mår inte bra!”. ”Det skiter jag i!”, skriker Fröken Samvete. ”Kom upp och ta en Alvedon eller två, eller möjligtvis en whisky. Det är så vi gör förstår du, vi människor, vi biter ihop, låtsas vara friska, tar nya tag”.

Whisky, herregud, har hon glömt att jag är nykterist? tänker jag och släpper taget om väggen. Släpper taget och tillåter mig själv att sjunka, och ju djupare jag sjunker desto mer avlägsen blir hennes röst. På brunnens botten lägger jag mig tillrätta och av mina händer formar jag en kudde som jag stoppar under huvudet. Jag stänger mina ögon, här finns inget att se. Jag stänger mina öron, här finns inget att höra. Tystnad. Stillhet. Välbehövlig vila.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Nere i brunnen